plastbloggen

(Bild: Arla)

Om vi sparar 5 procent ostförpackningar i EU så sparar vi 18 000 ton koldioxid.
Om vi sparar 5 procent ost ( i form av minskat spill) i EU så sparar vi 4 miljoner ton koldioxid.

Ändå så är det ostförpackningar som vi har koncentrerat oss på de senaste tjugo åren.

Slutsats: Matspillet har en mycket större miljöpåverkan än förpackningarna. Vi skall koncentrera oss på att minska matspillet -  inte att minimera antalet förpackningar.

Läs mer om dessa forskningsslutssatser ...

Vin på petflaska. Kan de va nåt? Köpte en igår bara för att - nyhetens behag ni vet.
Om man läser på systembolagets webbplats skall det bl a smaka petflaska!?
Det verkar lite BeauNoveau över det hela...
Jag återkommer med testresultat.

Kolla denna nya designade heta finska plastflaska. Mina finska kollegor hade vänligheten att skicka mig ett par.
Häftiga!

Är det någon som har sett dem i Sverige?  Läs mer >>>

Nu är sportlovet slut och tillbaka i hetluften är vad som gäller.

Jag kan inte hjälpa att jag blev frustrerad när jag såg en reklamsnutt på TV häromkvällen.
Det var en livsmedelskedja som puffade för apelsinjuice.
Det hävdades att "nu pressar vi apelsiner av denna sort - bara denna sort av årets skörd"

Så allt gott och väl men sedan kommer en bildscen där en kund i en affär hävdar att juicen är bättre, naturligare och godare därför att den är tappad på pappersförpackning.

Finns det inte ett plastskikt i förpackningen? Hur håller det annars tätt?

Om det finns ett plastskikt så skall det framgå. Annars är det lögn och förbannad dikt och en misskreditering av plasten som material.
Om det inte finns ett plastskikt så skall det finnas en referens till vilken förpackning som använts så vi alla kan få ta del av uppfiningen.

Ärlighet varar längst.

En kollega till mig har varit på seminarium.
Ett av dessa otaliga seminarier som tar upp plastpåsens ickevara.

Något varaalternativ tycks inte existera, trots att det inte finns något bättre än plastpåsar.

Nåväl, i den efterföljande debatten kom som vanligt frågan om råvarans ursprung upp.

När det gäller återvinningsbar råvara kom debatten också naturligtvis att handla om lämpligheten att göra plast av sådan råvara som vi istället kan göra mat av - till exempel majs, olika sorters säd, potatis mm.

Speciellt groteskt tyckte man det vore om ett statligt monopol som systembolaget skulle börja göra sina plastpåsar av så kallad matråvara.

Indignationens vågor gick höga ända tills det var någon som försiktigt sträckte upp handen och undrade:

- Och vilken råvara gör man spriten av?

Jag tycker om att ligga i den tekniska framkanten.

När så ett av våra mer kända charkföretag lanserar skivad skinka i en "Ny smart förpackning" som går att återsluta så måste jag ju bara prova.

Men icke sa Nicke. Inte var den återförslutbar inte. Titta på bilden ovan så ser du hur den ser ut efter bara tre återförslutningar. Limfogen ville inte bli blöt. Blöt blev den av all vätska i förpackningen.

Dessutom undrar jag över att lägga 11 skivor skinka i ett särskilt tråg i förpackningen. Over-packaging kallas det visst.

En sådan här dålig förpackning gör bara att alla kritiker av plastförpackningar får vatten på sin kvarn.

Nej, det var ingen ny smart förpackning.

Julhandeln tar sin början. Idag var jag och storhandlade. Passade på att ta med en stor sån där blå IKEAkasse av plast ni vet. Vi samlar alla våra pantobjekt i den.

Äntligen! Alla pantisar i en och samma apparat. Glasflaskor, aluburkar, ölbackar (fulla eller halvfulla) PET-flaskor av alla sorter - allt i samma apparat.

Kommer ni ihåg den gamla tiden då man stod i kö för var sort för sig?
Det var inte bättre förr.

Men frågan som rinner upp i bakhuvudet - varför gjordes inte en totallösning på en gång?

I går hände det som inte fick hända. Vattnet försvann hemma. Någon hade grävt av en huvudvattenledning vid ett näraliggande bygge.

Genast letade jag efter den där tomma 25-litersdunken (i plast) som naturligtvis inte fanns. Det enda vi hade var två plasthinkar. Som tur var låg tappstället ganska nära.

Vattnet kom tillbaka efter fem timmar men innan dess hade en massa tankar surrat i hjärnan om samhällets sårbarhet, infrastrukturens bräcklighet och nyttan med plastförpackningar.

I morse läste jag om ett miljövänligare alternativ till plastflaskan - nämligen pappersflaskan.

Den skall dessutom vara fullständigt återvinningsbar - men hallå! Är inte en PET-flaska också fullständigt återvinningsbar?

Är det inte konstigt att miljövänligheten i alla sammanhang framhävs som det allenarådande vid val av produkt?

Jag väljer plastflaskan för funktion, tillförlitlighet, flexibilitet, vikt, miljövänlighet, återvinning och ur ett hållbarhetsperspektiv.

Det finns folk som förfasar sig över att gurkor är inslagna i plast. I helgen när jag var och veckohandlade så tänkte jag på detta - vilken tur att gurka och annat frukt och grönt är inslaget i plast.

I vår situation där vi gör matsedlar och handlar en gång i veckan är vi faktiskt beroende av att det som vi köper i form av färskvaror håller sig en vecka i kylskåpet.

För det första gäller det då att välja en affär med tillräckligt hög kvalitet på det som ligger i frukt- och grönsaksdiskarna men sedan är det plastförpackningen som gör hela tricket.

Allt som jag slipper slänga på grund av mögel eller att det har börjat ruttna är en ren miljövinst.

Om du tvivlar så gå och köp två gurkor, ta av plasten på den ena och lägg dem bredvid varandra i kylskåpet.

Vänta och se...

Jag läste för ett tag sedan att socialdemokraterna i Finland filar på en lagmotion om att införa en skatt på förpackningar efter dansk modell. Argumenten är de vanliga:

"...det mesta vi konsumerar är inpackat i någonting. Ska det vara nödvändigt?..."
"...måste en finsk gurka faktiskt slås in i plast?..."
"Det finns risk för att priserna höjs...men å andra sidan är också det en del av miljöstyrningen..."
"Förpackningsskatten kunde ingå i en hel verktygslåda av åtgärder..."
"Om modellen förverkligades kunde förpackningsskatten inbringa 144,6 miljoner euro per år..."

I say no more...